Vad är klimaxen av magiens gåva
Nåd (teologi)
Nåd existerar inom kristen perception enstaka Guds gåva mot människan, jämför andegåva. Nåden skänks fritt samt villkorslöst inom intention för att leda människan mot frälsning. Även skapelsen inom sin totalitet förmå beskrivas liksom en formulering på grund av Guds nåd – existensen samt livets upprätthållande.
Vanligtvis avses dock den kraft vilket Gud ger människan till för att denna skall räddas ifrån döden. Tolkningen från hur detta sker samt beneath vilka omständigheter äger beneath historiens lopp gett upphov mot viktiga konflikter inom kyrkan.
Nåden samt synden
[redigera | redigera wikitext]Läran angående nåden existerar starkt förknippad tillsammans med läran ifall synden.
i enlighet med dem flesta tolkningar från kristen tro befinner sig människan inom en status från bruten gemenskap tillsammans med Gud, mot resultat från för att denna ej litade vid Gud inom begynnelsen (händelsen framställs inom inledande Mosebokens tredjeplats kapitel). Konsekvenserna på grund av människan från detta därför kallade "fallet" äger i enlighet med Bibeln varit för att denna blir dödens rov samt måste slita till sitt bakverk samt att födas sina ungar inom smärta – tillsammans med andra mening, människans nuvarande situation.
Andens gåvor benämns av aposteln nådegåvorbesitter då människan helt blivit syndens slav samt hur vidarebefordras synden? Vari består synden? inom vilken mån kunna denna reformera sig egen samt inom vilken mån behövs den fria gåvan från Guds nåd till för att gemenskapen tillsammans med Gud skall återupprättas? Hur förhåller sig människans ansvar mot nåden vilket gåva?
Dessa ämnen äger fått olika svar beneath församlings bakgrund.
Det bibliska begreppet
[redigera | redigera wikitext]Det mening inom Gamla testamentet liksom ofta översätts tillsammans ”nåd” existerar chesed, likt även förmå tolkas såsom ”kärlek” alternativt ”barmhärtighet”. en annat mening såsom ligger på baksidan detta svenska ”nåd” existerar hanam, likt betecknar spontan välvilja.
Även raham, vilket vanligen översätts tillsammans med ”barmhärtighet”, förmå sägas äga identisk innebörd från enstaka vilja mot för att återupprätta en något som har gått sönder förhållande.
I Nya testamentet existerar detta detta grekiska charis, ordagrant ”gåva”, vilket översätts likt ”nåd.” Nådebegreppet återspeglas från flera liknelser.
Arbetarna inom vingården (Matt 20:1–16) samt den förlorade sonen (Luk 15:11) existerar modell vid ett oförtjänt, välvillig gåva vilket ligger många nära detta hebreiska konceptet. Jesus använder sig från en term såsom tidigare maximalt betecknat Guds attityd inom förhållande mot sitt människor till för att vända upp samt ned vid föreställningarna angående merit, ersättning samt rättigheter inom mellanmänskliga relationer.
Viljan samt nåd
[redigera | redigera wikitext]Frågan ifall relationen mellan Guds gåva samt människans ansvar behandlas ej direkt inom Nya testamentet. var förekommer blad nära blad uppfattningen för att allt existerar Guds gåva, för att människan oförtjänt tar emot frälsningen, samt för att denna förutsätter enstaka trosakt samt ett omvändelse liksom engagerar hennes fria vilja.
Även skapelsen i sin helhet kan beskrivas som ett uttryck för Guds nåd – livet och livets upprätthållandeDenna relation (motsättning) äger dock demonstrerat sig existera en från teologins maximalt svårlösta bekymmer.
Origenes
[redigera | redigera wikitext]Redan nära slutet från detta inledande århundradet framställde den grekiske kyrkofadern Origenes läran ifall alltings frälsning (apokatastasis), var Guds nåd väller in samt övervinner all synd vid en oemotståndligt vis, således för att mot samt tillsammans djävulen egen mot slut skall räddas mot gemenskap tillsammans Gud.
Denna lära accepterades ej från kyrkan, eftersom den skulle innebära automatisk frälsning.
Pelagius
[redigera | redigera wikitext]En engelsk munk, Pelagius, framställde omkring sekelskiftet tid 400 ett lära likt gick ut vid för att människan lär sig synden ifrån detta omgivande samhället samt från människorna. Pelagius lade tonvikten vid människans fria vilja för att välja mellan ont samt gott, samt ansåg för att människan från personlig kraft kunde välja detta goda.
Religionens roll inom detta kontext fanns främst moralisk: för att lära oss vad såsom existerar gott, sålunda för att oss skall behärska följa detta. Denna positiva lära ansågs problematisk inom detta för att den gjorde nåden mot en enkelt instrument på grund av samhällsförbättring, ej enstaka omfattande förvandling från människan.
Den lämnade även frågan öppen varför Kristus dog vid korset, eftersom människan kunna frälsa sig egen. Kyrkofadern Augustinus, biskop från Hippo inom Nordafrika (nuvarande Tunisien), bekämpade häftigt pelagianismen samt lyckades erhålla honom utdömd från kyrkan (vid konciliet inom Kartago417).
Augustinus samt predestinationsläran
[redigera | redigera wikitext]För för att understryka vikten från för att allt kommer ifrån Gud gick Augustinus således långt åt andra hållet för att detta från dem flesta kommande teologer setts liksom ett överdriven.
ifall allt beror vid nåden liksom Gud ger, hur kommer detta sig då för att somliga människor dör inom synd? detta måste existera därför för att Gud äger valt för att ej skänka dem den nåd såsom skulle äga räddat dem. Detta plats upphovet mot den dubbla predestinationsläran, likt skulle sätta djupa spår inom den protestantiska kristendomen efter reformationen.
i enlighet med den existerar somliga människor förutbestämda mot helvetet, medan andra existerar förutbestämda mot sky, allt i enlighet med Guds outgrundliga vilja. dem mera extrema uttrycken på grund av Augustinus lära inom detta tema utdömdes från kyrkan, dock hans påverkan fanns stort beneath all medeltiden samt fortsatte för att artikel detta även inom protestantismen, inom synnerhet kalvinismen.
Maximos bekännaren
[redigera | redigera wikitext]På 700-talet krönte kyrkofader Maximos bekännaren den patristiska perioden tillsammans ett väldig teologisk syntes inom vilken Pelagius dynamiska samt Augustinus teocentriska framtidsperspektiv harmoniseras (även ifall Maximos främst drog ifrån grekiska källor).
Sist i förteckningen över dessa gåvor omnämns gåvan att tala med många slags tungor och att tolka tungotalGud äger skapat människan mot för att leva inom gemenskap tillsammans med sig, samt därför existerar detta allra innersta inom människan vänt mot Gud. då människan verkligen existerar sig egen, oförblindad från lidelser samt begär, existerar hennes personlig största önskan för att leva inom gemenskap tillsammans Gud. på grund av för att denna skall behärska nå denna naturliga vilja mot för att existera tillsammans med Gud måste denna emellertid genomgå ett omvändelsens kamp, samt denna förmå denna ej börja vid utan för att ursprunglig äga tagit emot nåd ifrån Gud.
Nåden kommer mot hon vid olika vägar – den maximalt självfallna existerar religiös sakrament. Därmed är kapabel Anden långsamt föra hon tillbaka in inom sig egen, var hennes eget personliga djup sammanträffar vid en outsägligt vis tillsammans Guds djup. Nåden innebär därmed för att alltmer ta sektion inom Guds eviga liv genom Anden, utan för att till den skull existera mindre sig egen – snarare tvärtom, eftersom människan ifrån begynnelsen plats skapad på grund av detta.
Denna stora samt hoppfulla syntes blev emellertid föga känd inom Västerlandet samt besitter uppmärksammats vid allvar inledningsvis beneath dem senaste femtio år (en svensk vetenskapsman, Lars Thunberg, äger bidragit mot för att utföra Maximos mera känd; Hans Urs von Balthasar existerar en från dem stora internationella namnen).
Nådeläran beneath senmedeltiden
[redigera | redigera wikitext]I den senmedeltida kyrkan förvandlades långsamt uppfattningen från nåden beneath påverkan från botsystemets tillväxt.
Dopet samt syndaförlåtelsen ägde tagits vid yttersta allvar från den tidiga kyrkan – man diskuterade länge angående detta plats möjligt för att ett fåtal synder begångna efter dopet förlåtna samt inom därför fall hur.
En andlig gåva är ett uttryck för den helige Ande i de troendes liv, som ger dem kraft att tjäna Kristi Kropp, församlingenNåden fanns enstaka gåva – enstaka gång bortkastad, skulle den erbjudas vid nytt? Kunde människor liksom avfallit beneath förföljelserna återupptas inom kyrkan? en många strängt botsystem utvecklades, var detta kunde ta upp mot en tid för att återinfogas inom gemenskapen. sålunda småningom införde man bikt samt avlösning, dock ständigt inom samband tillsammans med konkreta handlingar: pilgrimsfärder, gåvor alternativt utspisning mot dem fattiga alternativt donationer mot kyrkan.
Systemet kommersialiserades. Välstående personer började köpa sig fria ifrån tidsödande vallfärder samt förödmjukande fattigtjänst genom för att skänka valuta mot kyrkan, samt kyrkan behövde pengarna, ej ständigt mot andlig arbete eller position inom en organisation. sålunda småningom utvecklades detta mot ren korruption – en slags köp tillsammans med nåden från detta stöt såsom Martin Luther fördömde tid 1517.
eftersom denna nådesyn grundade sig vid enstaka intim förening mellan aktivt handlande samt nåd lade reformatorerna kraftfull tonvikt vid hur fullkomligt fri nåden fanns, för att ingenting oss fullfölja kunna påverka Guds gåva. Därmed reagerade man mot merkantiliseringen från nåden ("allenast tron frälser"), dock man återuppväckte därmed även kurera problematiken omkring nåden samt den fria viljan.
Det protestantiska dilemmat
[redigera | redigera wikitext]Johan Calvin tog helt samt hållet ovan predestinationsläran.
Inom kalvinismen kom man för att alltmer vända sig mot känslan[källa behövs], likt skulle existera enstaka från frälsningsvisshet, alternativt (i sämsta fall) visshet ifall för att man ej plats "utvald". Kalvinismen försatte sig alltså vid Augustinus blad gentemot Pelagus samt föredrog för att utplåna den fria viljan på grund av för att skydda Guds frihet.
Mot slutet från 1500-talet reagerade Jakob Arminius mot detta samt förde fram ett lära såsom efter honom kallades arminianism. i enlighet med Arminius erbjöd Gud sin nåd åt samtliga människor, samt människan kunde vägra för att ta emot den. Denna ögonkontakt nedsänkt närmare den föraugustinska samt östkyrkliga, dock förkastades från dem reformerade kyrkorna nära synoden inom Dordrecht 1618-1619.
Arminius lära överlevde dock samt vann spridning genom för att John Wesley förkunnade samt spred enstaka liknande perception ifall nåden. i enlighet med honom ger Gud enstaka gåva från förekommande nåd (prevenient grace), såsom fullfölja för att människan förmå besinna omvändelsen samt ta emot alternativt förkasta den.
Det är ett drama som handlar, precis som titlen lyder, om fröken Julie som är protagonisten och huvudpersonen i dramat då alla händelser och händelseutvecklingen kretsar sig kring henne och hennes liv samt hennes kärleksaffär med Jean, hennes fars betjäntDenna lära blev många lyckad inom USA, var den klassiska kalvinismen inom massiv utsträckning fick ge vika till den. Den präglar även metodistkyrkan.
Tridentinsk katolicism
[redigera | redigera wikitext]Inom tridentisk katolicism bibehöll man inom något rensad form eller gestalt den medeltida föreställningen angående nåden. till dem liksom syndat, dock ej begått dödssynder (medvetna förbrytelse mot Guds bud inom ett seriös sak), skulle ständigt chansen mot rening finnas inom skärselden (från detta gamla svenska termen ”skära”, såsom betyder ”rena”).
Man ansåg även för att somliga människor levde inom ett sådan helighet för att dem samlade vid sig en överflöd från nåd såsom gavs namnet supererogation. Detta överflöd förmå kyrkan tillhandahålla åt sina trogna. Genom denna något invecklade beräkning kom man alltså åter mot för att nåd finns inom överflöd hos Herren samt ingen syndare skall behöva förtvivla – samt samtidigt kunde man behålla Guds frihet vid bekostnad från människans fria vilja.
Av dessa gåvor, som är av många olika slag, nämner han särskilt gåvan att förmedla»ord av vishet» och»ord av insikt», dvs gåvan att undervisaBåde skärselden samt nådekalkylerna förkastades från protestanterna.
Jansenismen
[redigera | redigera wikitext]Inte heller den romerska kyrkan besparades emellertid den från Augustinus inspirerade konflikten mellan viljan samt nåden. Cornelius Jansen publicerade tid 1640 sitt verk Augustinus, var denne ansträngde sig för att återinföra augustinska perspektiv vid synden samt detta mänskliga fördärvet.
inom mångt samt många liknade hans idéer dem likt underhölls från puritanerna nära identisk epok vid den protestantiska sidan. dem vilket kom för att kallas jansenister upplevde sig själva liksom ett lag likt kallats mot för att leva utanför världen, inom en samhälle till sig. Deras centrum fanns kvinnoklostret inom Port-Royal.
Blaise Pascal plats starkt påverkad från jansenismen, likt bedrev polemik tillsammans med jesuiterna. Dessa upplevdes vilket världsliga samt omoraliska från jansenisterna, vilket dock fick sin personlig lära utdömd från kyrkan likt en kätteri vid 1700-talet.
Ortodoxin
[redigera | redigera wikitext]Inom den ortodoxa kyrkan läggs tonvikten vid den helige Ande samt Guds energier.
Energierna (”krafterna”) uppfattas vilket en naturligt utflöde från Gud egen, dem existerar delaktiga inom Gud dock ej inom hans väsen, såsom den helige Ande existerar. Dessa energier genomströmmar universum samt vederkvicker detta, upprätthåller allting inom existensen samt inom Guds närvaro. Gud erbjuder ständigt sin nåd, samt för att ta emot den existerar för att träda in inom verkligheten, för att delta inom den väldiga rörelse mot Gud liksom existerar universums innersta väsen.
Människans fria vilja måste komma inom överensstämmelse tillsammans med detta, samt detta existerar därför såsom ortodoxin lägger massiv vikt nära späkelser samt askes, liksom dock ses inom en ljust samt glädjerikt perspektiv, eftersom avsikten ej existerar för att undertrycka, utan för att befria.
Ekumenisk framgång
[redigera | redigera wikitext]Den stora västerländska konflikten ifall nåden samt gärningarna existerar för tillfället bilagd.
Den romersk-katolska kyrkan samt dem lutherska kyrkorna besitter kommit fram mot för att dem delar identisk ögonkontakt vid nåden vilket ett Guds fria gåva likt samverkar tillsammans samt vägleder människans fria vilja.
Frågan ifall kyrkan samt sakramenten
[redigera | redigera wikitext]Förhållande mellan nåden samt den fria viljan existerar kritisk till kyrklig samt sakramentens innebörd.
Inom den ortodoxa samt katolska kyrkan existerar sakramenten verkligt deltagande inom Guds gemenskap, alltså omges dem tillsammans respekt samt ibland stränga regler.
I en berättelse (inom en essä, novell, roman, film eller pjäs) är en klimax vändpunkten i handlingen (även känd som krisen) och/eller den högsta punkten av intresse eller spänningdem existerar symboler på grund av ett gemenskap vilket måste existera förhanden, inom annat fall blir deltagandet inom sakramentet mot hädelse. Därav kravet vid bikt samt försoning före nattvarden etc. Detta återspeglar detta komplexa samspelet mellan nåd samt omvändelse vilket präglar den klassiska kristna teologin samt liksom inte någonsin äger rubbats, även då andra läror äger varit inflytelserika.
Om man däremot förkunnar för att detta enbart existerar tron samt detta förkunnade termen såsom leder mot frälsning måste man ställa sig frågan vilken församlings roll existerar. Sola fide existerar ett starkt som betonar individens oberoende religionsuppfattning. Jesu bud angående älskade mot nästan samt Paulus starka tonvikt vid dem troendes gemenskap lägger grunden till kyrkan såsom dem troendes samfund.
detta blir därmed mindre ett mystisk gemenskap inom Kristi lekamen (som inom den katolska-ortodoxa teologin) samt mer ett gemenskap från dem vilket förenas från sin tro vid Jesus. inom ett sådan kyrka blir förkunnelsen från större innebörd än sakramenten. dem ursprungliga reformatorerna tog ännu sakramenten vid stort allvar, samt inom lutherdomen besitter nattvarden fortsatt för att äga avsevärd innebörd.