Vad är det enklaste trädet att växa

Sverige besitter två inhemska arter från al: klibbal (Alnus glutinosa) samt gråal (Alnus incana) . Klibbalen dominerar inom södra delen från landet, medan gråalen är vanligare inom norrut.

Klibbalen gillar blöta marker

Klibbalen trivs bäst inom blöta marker samt är detta enda från våra trädslag liksom är anpassat för dessa förhållanden.

Den växer ofta nära gränsen mot öppet dricksvatten, dock trivs även på friska marker.

Här är en guide till vad man ska tänka på och vilka träd som är lämpliga

På näringsrik, mullrik mark tillsammans rörligt grundvatten kunna klibbalen nå enstaka medelproduktion på ca 10 m³sk per hektar samt år.

Gråalen är snabbare inom starten

Gråalen växer bäst på frisk, finjordshaltig mark, ofta tillsammans med produktion över 10 m³sk per hektar samt år.

Den är kapabel också växa på torrare samt mager mark. Gråal besitter enstaka snabbare ungdomstillväxt än klibbal, såsom dock passerar gråalens inom höjd efter ca 25 år. Klibbalen är många ljuskrävande, medan gråalen ej kräver fullt lika många ljus.

Trädets tillväxt och virkeskvalitet

Gråalen är också mer frosttålig samt används bland annat vilket amträd inom planteringar tillsammans ädla lövträd.

Gråalen kunna bli uppemot 200 år äldre inom Norrland, medan klibbalen sällan blir över 120 år. Gråalen är kapabel nå enstaka höjd på 20 meter samt klibbalen 25 meter.

 

Klibbalen mot vänster besitter urnupna växtdel samt skaftade alkottar, medan gråalen mot höger äger vassa ark samt oskaftade honhängen samt kottar.

Årsskotten på klibbalen är kala medan gråalens årsskott är tätt håriga. Illustration: Bo Mossberg från Den Nordiska Floran.

 

Alens roll vilket markförbättrare

Alen är enstaka avgörande markförbättrare tackar vare sina rotknölar, likt bildas inom symbios tillsammans kvävefixerande bakterier.

Dessa bakterier omvandlar luftens kväve mot föreningar liksom alen behöver, vilket är särskilt värdefullt inom kvävefattiga marker.

På våren, när trädets hormoner signalerar att nu är det dags att börja växa, skjuter trädtoppen ett nytt skott och bildar ett nytt grenvarv samtidigt som tillväxtlagret utmed hela stammen börjar producera vedfibrer

Denna symbios gör för att alen förmå fälla sina löv gröna (med kvävet kvar), vilket bidrar mot ökad näring inom den omgivande marken samt därigenom främjar tillväxt samt biologisk mångfald. tackar vare denna förmåga blandas alen allt oftare in inom bestånd för för att höja tillväxten.

Utbredning

Klibbalens naturliga utbredning sträcker sig huvudsakligen över Götaland samt Svealand, medan gråalen återfinns inom Svealand samt Norrland.

Alarna står tillsammans för 1,5 andel från detta totala virkesförrådet på produktiv skogsmark.

Observationer från klibbal samt gråal från Artfakta, SLU Artdatabanken. Flera källor ligger på baksidan utbredningskartorna, dock enstaka nödvändig källa är Artportalen, där både allmänhet samt experter rapporterar in observationer.

Föryngring

Klibbalen förökar sig vegetativt huvudsakligen genom stubbskott.

inom många alkärr sker stubbskottsförökning över flera generationer, där träden samt dess rotskott lever inom buketter på upphöjda socklar. Dessa socklar kunna existera många artrika samt tillhandahålla miljöer för mossor, lavar, kärlväxter samt insekter.

Fröförökning sker tillsammans små, vingförsedda frön vilket mognar inom kottar beneath hösten samt sprids beneath senhösten mot vintern.

Till skillnad från klibbal förökar sig gråal huvudsakligen genom rotskott.

Skador samt hot

Alarna betas sällan från vilt, däremot är kapabel fejningsskador förekomma.

dem är kapabel också angripas från svampar.

Ett ungt träd, som står på god mark, kan under en växtsäsong växa över en

inom yngre ålder är kapabel dem drabbas från grentorka (Cryptospora suffusa), dock senare också från eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius). Dessa svampar orsakar röta inom stammen.

En relativt färsk skada på klibbal är algsvampen Phytophthora, enstaka vissnesjuka liksom upptäcktes inom England 1993 samt besitter spridit sig mot kontinenten.

Den allvarliga sjukdomen leder så småningom mot för att träden dör, samt besitter därför uppmärksammats på EU-nivå.

Alarnas växtdel är kapabel ibland bli angripna från insekter, såsom mot modell allövbaggen (Agelastica alni) samt alviveln, vars larver lever inom bark samt bast. Bastflugor är kapabel ibland orsaka fläckar inom veden.

Ytterligare kunskap finns inom SLUs Skogsskada.

Virke

Klibbalens veddensitet är ca 370 kg per m³.

Genom att studera ett träs årsringar kan vi få insikt i dess livshistoria och de miljöförhållanden det har upplevt

Virket är ljust, rödbrunt. Splint samt kärnved skiljer sig ej åt. Virket är lätt för att ytbehandla samt något mjukare, dock segare än, aspvirke. detta är oftast rätfibrigt, vilket bland annat gör detta lämpligt vilket listvirke.

Med större rotklump sätter trädet igång att växa snabbare i din trädgård och klarar vintrarna bättre

Al används också mot inredningssnickerier, vilket paneler samt köksinredningar. Även möbler från al förekommer.

Historiskt äger alvirke även använts mot trätofflor.

Generellt används gråalens virke inom många små omfattning.

Klibbalens karakteristiska röda snittytor lyser upp inom en nygallrat bestånd på Öland. Foto: Mats Hannerz.

Alens hårdhet i enlighet med Brinell

Källa: Svenskt Trä – Träguiden

Ändyta	Längsyta
3,7	1,4