Var kan jag köpa snäckor

Arion vulgaris - Spansk skogssnigel

EKOLOGI : Spansk skogssnigel är extremt invasiv samt besitter tillsammans med människans hjälp spridits vida över Europa.

Spridningen sker passivt, främst genom försändelse tillsammans plantor samt mark, dock även tillsammans tippmassor nära anläggnings- samt konstruktionsarbeten, inom färdigfabricerade gräsmattor, tillsammans lastpallar etc. Genom sin snabba förökningsförmåga (hermafroditism tillsammans med förmåga mot självbefruktning, massiv äggproduktion, >400 ägg per individ) är kapabel den snabbt bygga upp stora populationer.

Lägger man mot detta glupska samt aggressiva ätbeteendet så äger oss för att göra tillsammans med enstaka svår skadegörare vilket orsakar stora skador inom odlingar inom många europeiska länder. Den är kannibalistisk samt äter gärna skadade samt döda individer, både från den egna arten samt från andra.

Arten övervintrar inom landet liksom ungdjur (alla vuxna individer dör inom början från oktober) samt äger enstaka rad parallella generationer beneath sommar-höst. Utvecklingstiden för äggen är cirka fyra veckor samt tiden från kläckt mot könsmogen snigel tar ytterligare ungefär fyra veckor. Antalet sniglar beneath enstaka säsong är beroende från regnmängden beneath månaden femte månaden i året.

Arten förekommer inom varenda typer från människopåverkade samt människoskapade miljöer såsom parkerar, trädgårdar, kyrkogårdar, vägrenar samt ytterligare ruderatmark. inom jordbrukslandskapet är den många vanlig. Övervintring på friland sker så långt norrut vilket inom Östersundstrakten inom Jämtland samt inom Vilhelmina inom Åsele Lappmark inom inre Norrland.

Grön bärfis eller grönt stinkfly (Palomena prasina) tillhör familjen bärfisar och är utbredd över större delen från Europa, samt inom tempererade delar från Asien samt norra Afrika.

De fullbildade insekterna besitter enstaka kroppslängd på omkring 11 mot 14 millimeter.

Färgen på kroppen är övervägande grönaktig, utom på täckvingarnas hinnartade sektion, hemelytron, liksom är mörkare brunsvart.

Ovansidan på kroppen äger enstaka härlig rödbrunaktig punktstruktur, särskilt framträdande på skutellen. Antennerna besitter fem leder samt blir mörkare ut mot spetsen.

Benen är gulgrönaktiga.

På sensommaren börjar den gröna bärfisens färg gå över mot mer brunaktig samt när hösten kommer är bärfisen mer brun än grön inom färgen. Detta är enstaka anpassning för övervintringen samt bärfisen får åter sin gröna färg igen framåt våren.

Mundelarna är sugande samt den livnär sig på saft från olika växter.

Den förmå också suga på bär.

Utvecklingen från ägg till imago sker vilket hos andra halvvingar genom ofullständig förvandling. Nymferna liknar dem fullbildade insekterna dock är vinglösa samt förmå äga mörkare fläckar.

KÄNNETECKEN : Längd 60–140 mm. Andningsöppningen är belägen inom främre delen från mantelns högra blad.

Grundfärgen är oftast enfärgat brunröd (smutsbrun) dock varierar starkt alltifrån nästan helt mörk över varenda bruna samt röda färgnyanser mot orangegul. inom sällsynta fall kunna dem mörka sidoband liksom finns hos unga individer finns på lekamen samt mantel finnas kvar även hos fullvuxna.

ett smal, mörkare alternativt mörk fingerprydnad är kapabel finnas längs andningsöppningens kant. Ryggpartiet är rundat samt köl saknas. Ryggåsarna är breda samt väl markerade. Snigelns bakände är trubbig samt bär ibland enstaka små slemklump. Krypsulan är grå, ofta besitter dess yttre fält något starkare apelsinfärg ton än detta centrala.

Krypsulans söm är från identisk färg likt resten från kroppen. Den äger ofta mörka tvärstreck – dessa streck förmå fortsätta på undersidan, långt in inom krypsulans yttre fält. Huvudet samt tentaklerna är mörkt svarta-blåsvarta, sällan ljust grå. Unga individer från arten är först nästan helt ljusbruna-orangebruna tillsammans med distinkta, breda, mörka sidoband såsom på manteln täcker läka nedre delen samt omger andningshålet.

Ovanför banden finns ofta en smalt ljust fält. nära övergången mellan mantel samt lekamen förskjuts bandets läge inom höjdled vilket syns såsom en avbrott. Banden är kapabel finnas kvar hos halvvuxna individer samt inom sällsynta fall också hos vuxna. Unga individer av Arion vulgaris(och A.

rufus) skiljs från A. fuscus och A. subfuscus genom dem betydligt bredare åsarna på ryggpartiet. Dessa är också färre mot antalet. Slemmet är färglöst alternativt ljusgult-orange. Hopdragna, vuxna samt halvvuxna individer vrider sig inte från blad mot blad (”rocking movements”) när dem irriteras (jämför Arion ater och A.

rufus) – observera för att detta är ett s.k. positiv karaktär: Finns beteendet rör detta sig inte om A. vulgaris, finns det inte säger detta inget angående arttillhörigheten. Anatomiska karaktärer: Äggledarens nedre sektion är många starkt uppsvälld samt inom den ligger tungan (ligulan) vilket består från två långa flikar samt äger en båtlikt utseende.

Anmärkning: Hybrider med Arion ater är inte ovanliga. Arionflagellus Collinge, 1893 är många snarlik A.vulgaris och finns inom flera europeiska länder. Anatomisk undersökning är nödvändig för för att säkert skilja arterna. 

 

Hybrider mellan Arion ater och Arionvulgaris

Spansk skogssnigel Arion vulgaris kan para sig tillsammans med den inhemska arten mörk skogssnigel Arion ater.

Hybriderna är fertila samt förmå utan bekymmer föröka sig. Hybriderna kunna även återkorsas tillsammans båda moderarterna. Tyska studier äger också demonstrerat att A. vulgaris kan hybridisera tillsammans röd skogssnigel Arion rufus, samt molekylärgenetiska studier från nordeuropeiskt ämne besitter demonstrerat för att vissa exemplar av Arion vulgaris även bär på gener av Arion rufus.

Förmodligen ägde hybridiseringen ägt boende redan innan dem båda arterna infördes. Hybrider mellan den nordliga A. ater och den mellaneuropeiska A. rufus är kända sedan tidigare. detta är tydlig för att inga artbarriärer fungerar mellan dem stora Arion-arterna (undersläktet Arion s.s.) när dem kommer inom förbindelse tillsammans varandra, vilket huvudsakligen sker när människan ofrivilligt sprider A.

vulgaris in inom dem andra arternas naturliga utbredningsområden. Vissa undersökta exemplar äger demonstrerat sig innehålla relaterat till gener ämne från samtliga tre arterna. Efter för att enstaka hybridisering ägt lokal brukar könsorganen uppvisa drag från både A. ater och A.

vulgaris. inom samt tillsammans med att A. vulgaris är den vanligare arten inom dem randzoner mellan naturliga biotoper samt kulturbiotoper där hybridisering äger plats, brukar könsorganens utseende inom hybridpopulationerna efter ett tidsperiod utvecklas inom riktning mot utseendet hos A. vulgaris. detta beror på för att detta framför allt är gener från den arten vilket pumpas in inom hybriderna, eftersom den nästa ständigt uppträder maximalt talrikt.

Hybriderna är kapabel mot detta yttre likna Arionvulgaris, dock ofta är dem blekt smutsgrå alternativt smutsbruna tillsammans apelsinfärg söm på krypsulan.

Själva krypsulan är ofta enfärgat ljus alternativt grå. För för att säkert avgöra ifall en exemplar är ett hybrid eller inte behöver man dock göra enstaka anatomisk undersökning. Mer än 120 fall från hybridisering är kända från landet. Hybriderna brukar uppvisa identisk aggressiva ätbeteende som A.

vulgaris. Hybridiseringen är på sikt en hot mot den inhemska A. ater.

SVENS FÖREKOMST : Bofast samt reproducerande. Spansk skogssnigel påträffades inom landet första gången inom mitten från 1970-talet (Göteborgstrakten samt västra Skåne) samt spreds från mitten från 1980-talet många snabbt.

Den är inom ljus vanlig inom all södra samt mellersta landet, speciellt inom tättbefolkade områden, runt städer samt samhällen inom västra samt södra Skåne, längs Västkusten samt inom Göteborgstrakten, Mälardalen samt Stockholmstrakten samt inom jordbruksbygder. Nordgränsen går genom mellersta Värmland samt mellersta Dalarna, detta finns utspridda förekomster inom kustlandskapen längs Östersjön norrut mot Skellefteå inom Västerbotten.

inom inlandet finns sedan ungefär fem år flera etablerade populationer inom Östersundstrakten inom Jämtland samt inom Vilhelmina inom Åsele Lappmark.

EKOLOGISK team : Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor, Fungivo

Malacolimax tenellus - Svampsnigel

EKOLOGI : Svampsnigel lever inom slutna, naturliga skogsbiotoper från olika stöt, alltifrån oligotrofa barrskogar mot rika lundar samt ädellövskogar samt även inom kärrskogar från olika stöt.

Man hittar ibland, dock mera sällan, även arten inom kulturmiljöer vilket parkerar samt trädgårdar. Den undviker öppna miljöer från samtliga slag. Limax tenellusär enstaka utpräglad höstart, vars livscykel gör för att man hittar vuxna vilt först sent på hösten.

Den påträffas ofta ätande på svamp.

KÄNNETECKEN : Längd 35–50 mm. Andningsöppningen är belägen inom bakre delen från mantelns högra blad. Färgen på öppningens kant avviker ej från kroppsfärgen inom övrigt. Snigeln är oftast enfärgat citrongul, dock den förmå också artikel mörkare apelsinfärg alternativt ljusbrun-grå.

Diffusa partier tillsammans djupare liggande mörkgrått pigment förekommer hos vissa individer. Kroppen ger en mjukt, ”vattnigt” intryck. På ryggens mittparti finns enstaka många svagt markerad köl såsom inom färg ej avviker från kroppen inom övrigt. Kölen är många vykort samt räcker endast någon centimeter in från bakändan.

Rygglinjens profil sluttar relativt jämnt, samt viker ej abrupt från nedåt längst bak. Snigelns bakände är spetsig. Krypsulan är enfärgat ljus samt sömmen är ljus. Huvudet är ljust samt tentaklerna mörkt grå-gråbruna. Unga individer är blekare än fullvuxna, dem förmå även artikel helt färglösa.

Slemmet är många ljust gult alternativt apelsinfärg. Anatomiska karaktärer: Penis är förhållandevis vykort samt tjock. Gången mot sädesmotagarblåsan fäster långt ner, nära basen från penis.

SVENSK FÖREKOMST : Bofast samt reproducerande. Svampsnigel är allmän inom Götaland samt Svealand upp mot mellersta Dalarna.

Den förekommer också inom ett bred distrikt inom kustlandet upp mot norra Västerbotten. Arten tycks saknas inom norra Dalarna samt Härjedalen dock återkommer inom Jämtland samt är tämligen allmän upp mot Lycksele Lappmark. en isolerat fynd finns inom detta inre från Pite Lappmark.

EKOLOGISK team :  Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor, Fungivor

Malacolimax_tenellus_-_Svampsnigel

Malacolimax tenellus - Svampsnigel.

Söderåsen. 2011-10-12

Helix pomatia - Vinbergssnäcka

EKOLOGI : Vinbergssnäcka är införd mot land från människan, dock detta ligger många långt åter inom tiden, utplanteringar besitter förekommit sedan medeltiden samt framåt. Man finner ofta arten inom anslutning mot slott, herrgårdar samt ruiner.

Troligen besitter den planterats in för för att tjäna såsom exklusiv föda (”escargots”, ”sniglar”) alternativt såsom ett fin trädgårdsdekoration. inom Mälardalen samt Skåne äger ställvis enstaka viss medborgarskap från arten skett samt där är kapabel den lokalt artikel många allmän.

Artens naturliga utbredning inom Europa är kontinental samt dem något som är surt i smak eller att vara på dåligt humör jordarna samt detta regniga, maritima klimatet inom Västsverige passar arten dåligt. detta krävs tillgång på kalk för för att bygga upp detta stora skalet, vilket gör för att den gynnas på kalkberggrund, skalgrus etc.

Arten blir många äldre, den är enstaka från få snäckor såsom man är kapabel bestämma detaljerad ålder på. detta äldsta svenska exemplaret plats läka 37 år (vilket dock torde existera enstaka ovanligt hög ålder). Vinbergssnäckan tillhör dem få arter där ett åldersbestämning är kapabel göras ganska enkelt.

Innan skalet når myndig ålder avbryts tillväxten beneath vinterdvalan, vilket syns klart likt ett tydlig oregelmässighet på skalytan – ett s.k. vinterlinje (oftast 3-5 hos vinbergssnäckan). Den vuxna snäckan anlägger nära övervintring en kalklock inom mynningen (s.k. epiphragma, titta ovan) när detta sker så sker samtidigt ett små tillväxt inom mynningen liksom ses liksom enstaka små, markerad tvärgående ås (övervintringsvalk).

Genom för att addera dessa samt vinterlinjerna får man fram detaljerad ålder (egentligen antal övervintringar).
detta svenska trivialnamnet ”Vinbergssnäcka” är enstaka direktöversättning från detta tyska ”Weinbergschnecke” – arten är vanlig inom vinodlingarna (vinbergen) inom Tyskland samt Frankrike.

KÄNNETECKEN : Skalet är högervridet samt starkt klotformigt rundat.

detta når ett höjd från 30–50 mm samt ett bredd från 32–50 mm, samt arten är därmed den största landsnäcksarten inom den svenska faunan. Toppen är flackt kegelformad. Spirans höjd är variabel dock oftast många låg, den utgör endast ca 1/8 från den totala skalhöjden.

Antalet vindlingar är 4,7–6. dem tillväxer snabbt inom bredd samt många snabbt inom höjd. inom höjd äger den sista vindlingen enstaka jämnt slät, starkt klotformigt välvd, ytterlinje. Skalundersidan är ganska flackt slät. Fogen mellan vindlingarna är bas. Skalet är tjockt samt fast. dem besitter beige mot ljusbrun grundfärg (om periostracum är eroderat gråvit grundfärg).

Ofta finns 1–5 något mörkare, diffusa spiralband-zoner på skalet. Skalytan är ogenomskinlig samt matt. Den äger enstaka ganska grov, oregelbunden radiärstriering. Denna korsas från enstaka många härlig, svag spiralstriering (ses inom 25 gångers förstoring).

Därför ska de flesta arter inte bekämpas

Mynningen är många massiv samt ofta något högre än bred. Dess ytterkant är jämnt mjuk. Läpp saknas alternativt är många svagt utbildad, utom collumellärt där den är markerat omvikt. Genom för att ett tillväxtlist bildas inom mynningen nära varenda övervintring finns där ofta ett alternativt flera markerade valklika förtjockningar.

Läppen besitter en avbrott inom parietalläget. inom mynningspartiet är överkanten från den sista vindlingen föga, alternativt ej alls, vinklad nedåt. Den smala naveln täcks nästan helt från den omvikta läppen (navelspringa).

Trädgårdssnäckan har ofta ett randigt skal och anses vara en rätt vacker besökare i trädgården

nära övervintring tillsluts mynningen tillsammans en fast, tjockt kalklock (epiphragma) såsom slängs från när djuret blir aktivt efter vinterdvalan.

SVENSK FÖREKOMST : Bofast samt reproducerande. Arten är ganska allmänt förekommande inom stora delar från Skåne. inom Mälardalen samt inom södra svensk region, speciellt inom Stockholmstrakten, är den ställvis många allmän samt spridd.

Förekomster finns inom samtliga landskap inom Götaland samt Svealand (inklusive Öland samt Gotland) samt inom Gästrikland. en fåtal utspridda, huvudsakligen kustnära, förekomster finns också längst Östersjökusten upp mot mellersta Ångermanland.

​

EKOLOGISK assemblage :  Växtätare (herbivor), Saprotrof/fag, detrivor, Fungivor