Trubaduren hur lång tid åker man

Trubaduren (italienska: Il trovatore) existerar enstaka musikdrama, "dramma lirico", inom fyra akter tillsammans melodier från Giuseppe Verdi. Libretto från Salvatore Cammarano samt Leone Emanuele Bardare baserat vid detta spanska dramat El trovador från Antonio García Gutiérrez.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Verdi ägde fäst Cammaranos uppmärksamhet vid Gutiérrez teaterstycke redan 1850 eftersom han fanns fascinerad från Azucenas gestalt, samt betalkort efter premiären från Rigoletto fick han detta färdiga librettot från Cammarano. dock Verdi fanns ej alldeles tillfreds tillsammans med sin författares en preliminär version av ett dokument eller arbete, bland annat ansåg denne ej för att denne tillräckligt starkt betonat kärleken mot mor samt unge hos Azucena (sommaren 1851 dog Verdis mor Luigia samt Azucena kom för att bli en varmt moderporträtt - ingen från hans övriga operor innehåller ett relationshistoria mellan mor samt son).

Fastän Verdi redan plats inom färd tillsammans La Traviata nära denna period tog han genast itu tillsammans med Trubaduren. han arbetade angående utkastet egen, antecknade vilka musiknummer han tänkte sig samt gjorde även ett sektion repliker egen. Mitt beneath arbetet dog även Cammarano samt Bardare fick fullborda texten mot fjärde akten.

Trubaduren, liksom Don Carlos, besitter enstaka många komplicerad samt föga pålitlig papper. Operans spansk-zigenska miljö bidrar mot produktiv färgsättning samt uppskattades från den tidens folkliga publik. Musiken befinner sig inom en slags mellanläge, var Verdi å en sidan följer Gaetano Donizettis form eller gestalt samt klichéer, dock samtidigt fått tillsammans med nya musikaliska idéer inom exempelvis hanteringen från zigenerskan Azucenas sångstämma.

Verket når ej mot identisk höjder vilket Rigoletto, vilket brukar ses såsom Verdis starkaste musikdrama ifrån denna produktivia period..

Operan uruppfördes inom Rom vid Teatro Apollo den 19 januari 1853 samt blev ett från Verdis stora triumfer samt inom några tid ägde operan gjort sitt segertåg ovan kurera världen.

Den svenska premiären ägde plats vid Stockholmsoperan den 31 femte månaden i året 1860 samt den iscensattes åter tillsammans premiär den 2 november 1898, den 22 oktober 1927, den 4 mars 1943 samt den 21 januari 1972.^[1]

Den sattes upp vid Göteborgsoperan tillsammans med premiär den 2 månad 2001.^[2]

Azucena

[redigera | redigera wikitext]

Azucena, liksom existerar enstaka från Verdis maximalt mystiska samt motsägelsefulla gestalter, besitter detta maximalt avgörande mezzopartiet inom bota hans samlande operaskapande.

denna blir redan genom sin röstkategori mot enstaka markant färsk uppenbarelse inom Verdis kvinnogalleri. dem kvinnopartier liksom Verdi tidigare skrivit på grund av låga röstlägen, såsom Federica inom Luisa Miller alternativt Maddalena inom Rigoletto, passar ej in inom den på denna plats kategorin, eftersom dem existerar biroller.

Libretto av Salvatore Cammarano och Leone Emanuele Bardare baserat på det spanska dramat El trovador av Antonio García Gutiérrez

Azucenas roll existerar däremot enstaka huvudroll från inledande rangen. denna hör tillsammans sitt röstfack mot Verdis stora alt- samt mezzosopranpartier, likt inom framtiden skulle anlända för att inbegripa Ulrica inom Maskeradbalen, Eboli inom Don Carlos samt Amneris inom Aida. inom 1800-talets italienska sångpraxis fanns gränsen mellan alt samt mezzosopraner många suddig.

Beteckningen alt (kontraalt) förekommer inte någonsin hos Verdi, åtminstone ej inom hans större solopartier, utan endast en sångröst som ligger mellan sopran och alt. detta gäller även Azucena. inom enlighet tillsammans den dramatiska funktionen får kvinnorna vilket företräder detta på denna plats låga röstfacket rollen från motspelerskor, var såväl negativa likt positiva karaktärsdrag blandas.

Röstkategorin små frukter från växter fram karaktärsframställningen. Hos Verdi står den på denna plats nya typen från kvinnogestalter inom en förhållande mot sopranpartiet liksom påminner angående relationen mellan baryton samt tenor.

Azucena existerar besatt. denna tyngs från dem fruktansvärda upplevelserna samt handlingarna inom sitt förflutna. Hennes söndertrasade själ behärskas från motstridiga känslor samt denna lever beneath tvånget från enstaka fix idé: för att hämnas moderns martyrdöd.

Han skrev den när han var 39 år under en tid som var fylld av personliga problem

denna besitter även uppfostrat sin förmente son Manrico inom den på denna plats avsikten, dock omger honom samtidigt tillsammans med ett ängslig mors att vara berusad eller övermättad älskade. kurera hennes individ omges från en balladliknande skymingsljus samt hennes entrésång (akt inom, scen 1) existerar även uppbyggd vilket ett ballad: enstaka tvåstrofig canzona likt frambesvärjer ett mardrömslik minnesbild: "Stride la vampa" ("Lågorna flamma").

Drillarna inom sångstämman, vars ton existerar uppbyggd vid korta, abrupta motiv, ackompanjeras från drillar även inom orkestern, vilket låter ana detta brinnande bålet, samt överför ett levande foto från hennes ohyggliga ögonkontakt. andra aktens inledande scen tillhör helt samt håller Azucena. Öppningsscenen följs från Azucenas berömda historia, likt existerar avsedd till Manricos öron.

Zigenerskan erinrar sig på denna plats dem ohyggligheter såsom denna upplev på grund av sålunda länge sedan, samt denna blir efter grabb alltmer upprörd, tills denna slutligen nästan hamnar inom vanmakt. inom fängelsescenen inom sista akten befinner sig Azucena såsom inom trans, vid gränsen mellan vanvett samt sömn. Skräckbilderna från döden vid bålet avlöses från nostalgiska önskebilder från detta förlorade fridfulla berglandskapet, liksom möter hennes fantasi.

tillsammans med sin ödesmättade slutsång "Ai nostri monti..." ("Hemåt mot bergen...") hamnar Azucena vid nytt inom enstaka balladartad stämning.

Personer

[redigera | redigera wikitext]

• Greve Luna (baryton)
• Leonora, grevinna från Sargasto, hovdam hos enstaka furstinna (sopran)
• Azucena, zigenerska (mezzosopran alternativt alt)
• Manrico "Trubaduren" (tenor)
• Ferrando, greve Lunas väpnare (bas)
• Inez, Leonoras väninna (sopran)
• Ruiz, anhängare mot Manrico (tenor)
• Nunnor, adliga damer, soldater samt zigenare.

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas inom norra Spanien, dels inom Biscayas en stor naturlig upphöjning av jordens yta (Asturien), dels inom Aragonien, beneath detta aragoniska tronföljdskriget 1410-1412.

Föreställningen varar inom 2 timmar samt 30 minuter.

Akt inom. Duellen

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1

[redigera | redigera wikitext]

En entré inom palatset inom Aljafería. Greve Luna bevakar svartsjukt Leonaras glugg. beneath nattens vakthållning berättar Ferrando enstaka episod ur grevesläktens saga ("Abietta Zingara").

ett zigenerska förhäxade ett gång grevens son samt brändes därför vid bål. Hennes dotter hämnades genom för att röva försvunnen enstaka från grevens båda söner samt lät barnet falla offer på grund av lågorna, därför liksom hennes mor ägde gjort. dock den gamle greven vägrade tro för att sonen fanns död samt gav sin äldste son inom uppgift för att hitta honom samt straffa zigenerskan.

Scen 2

[redigera | redigera wikitext]

Palatsträdgården. kväll. nära enstaka tornering äger Leonora från Sargasto förälskat sig inom ett okänd riddare ("Tacea la notte placida"). denna hör enstaka trubadur sjunga ett serenad inom hennes odlingsområde. denna känner igen sin älskades röst samt skyndar mot honom dock inom mörkret möter denna Luna.

denna tror för att detta existerar Manrico samt omfamnar honom lidelsefullt. denna inser på grund av sent sitt misstag. Luna känner inom den lyckliga rivalen igen enstaka politisk motståndare samt utmanar honom vid duell.

Akt II. Zigenerskan

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1

[redigera | redigera wikitext]

Ett zigenarläger nära foten från Biscayabergen.

Manrico äger besegrat samt skadat greven inom duellen dock äger skänkt honom existensen. dem besitter dock träffats vid nytt, denna gång vid slagfältet, var greve Luna äger lyckat såra Manrico. Azucena vårdar den svårt skadade Manrico. denna berättar på grund av denne ifall hur hennes mor oskyldigt brändes vid bål från greve Lunas far samt ifall hur denna egen rövade försvunnen enstaka från dennes söner, dock för att denna istället till grevens son inom sinnesförvirring brände sitt eget unge.

då Manrico tvivlar vid sin identitet vidhåller dock den förvirrade kvinnan för att denne verkligen existerar hennes son samt han måste hämnas mormoderns död. Manrico existerar beredd mot detta. dock då denne får känna till för att Leonora tror för att denne existerar död samt från sorg tänker vandra inom religiös byggnad redan identisk solens tid, skjuter denne upp hämnden samt skyndar mot klostret.

Scen 2

[redigera | redigera wikitext]

Korsgången inom en religiös byggnad nära Castellor. Även greve Luna äger fått vetskap angående Leonoras beslut för att vandra inom religiös byggnad samt tänker röva försvunnen hon mot hennes vilja. vid nytt kommer Manrico emellan. Manrico samt Leonora tar sin tillflykt inom fästningen Castellor.

Akt III.

Zigenerskans son

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1

[redigera | redigera wikitext]

I Lunas härläger utanför borgen Castellor.

Greve Luna belägrar hertig Urgels fästning, vars kommendant existerar Manrico. inom närheten från lägret påträffas Azucena, liksom misstänks existera spion samt grips. Ferrando känner igen hon likt den länge eftersökta zigenerskan, såsom enstaka gång rövade försvunnen greve Lunas broder.

Rasism, rivalitet, barnamord, livslång hämnd – Il Trovatore, eller Trubaduren, innehåller allt

då denna skräckslagen kallar vid sin son Manrico, inser Luna för att han framför sig äger sin dödsfiendes mor samt befaller för att denna skall avrättas.

Scen 2

[redigera | redigera wikitext]

I borgen Castellor. Leonora samt Manrico skall gifta sig. dock då Manrico får känna till för att Azucena besitter blivit tillfångatagen, mobiliserar han mot allt förnuft sin lilla trupp samt drar ut inom strid vid öppet fält på grund av för att rädda sin mor ("Di quella pira").

Akt IV. Avrättningen

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1

[redigera | redigera wikitext]

En flygel inom palatset Aljafería. Greve Luna besitter segrat, intagit fästningen Castellor samt tagit Manrico tillfånga. Den förtvivlade Leonora får känna till för att Manrico samt Azucena skall avrättas inom gryningen. till för att rädda Manrico erbjuder denna sig egen mot Luna.

Luna går tillsammans vid detta, dock till för att undvika hålla sitt löfte tar Leonora inom hemlighet gift.

Scen 2

[redigera | redigera wikitext]

En mörk fängelsehåla. Manrico samt Azucena existerar kedjade ("Ai nostri monti"). Leonora uppmanar Manrico för att flyga eller fly undan.

dock eftersom denna ej önskar följa tillsammans honom, tror denne för att denna äger förrått honom. ursprunglig då giftet börjar verka inser denne sanningen samt Leonora dör försonad inom hans armar. Greve Luna förstår för att han äger blivit lurad. denne låter avrätta Manrico samt tvingar Azucena för att bevittna dennes död. denna berättar då sanningen på grund av honom: "Det fanns din broder!".

Berömda sångnummer

[redigera | redigera wikitext]

• Akt 1. "Ferrandos aria"; "Leonoras cavatina" Så tyst kring nejden; Hatets gift inom mina ådror brinner (trio).
• Akt 2. "Zigenarkören" Vad existerar zigenarens levnads lösen?; Lågorna flamma, hopen ryter rasande vild (Azucena); Hennes ögons milda strålar, tydligt enstaka stjärnas överglänser (Greve Luna); O för att jag strax (Greve Luna); "Nunnornas kör".
• Akt 3. "Soldatkören" Låt då mot stormning trumpeterna mana; Du tillhör mig hur ödet än vår levnadsdag må länka (Manrico); Skyhögt mot sky lågorna flamma (Manrico).
• Akt 4. "Miserere" Livet jag snart bör lämna (Kör, Leonora, Manrico); Uppåt mot bergen vandra vi (Azucena, Manrico).

Trubaduren à la bröderna Marx

[redigera | redigera wikitext]

I filmen Galakväll vid Operan ifrån 1935 utspelas sista tredjedelen vid ett operascen var man framför Trubaduren.

Mitt inom ouvertyren börjar plötsligt orkestern spela Take Me Out to the Ball Game eftersom Chico samt Harpo äger smugit in dessa noter bland dem riktiga. dem börjar sedan kasta boll mot varandra innan dem blir utkörda ifrån orkesterdiket. Uppe vid scenen försöker operasångarna förgäves framföra sina arior medan ridån rivs sönder samt kulisserna far upp samt ned.

detta bota slutar lyckligt inom samt tillsammans för att bröderna Marx lyckas erhålla sina skyddslingar Allan Jones samt Kitty Carlisle engagerade nära operan samt dem båda framför Miserere-duetten tillsammans.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

• Trubaduren = Il trovatore.

  Operans textböcker, 0282-0420 ; 12. Stockholm: Operan.

  Vilka vaccin bör man ta inför resa till Mauritius? 2024-10-21 | 19:28

  1972. Libris836734 

Diskografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

• Il trovatore. Royal Swedish musikdrama archives ; 1. Stockholm: Caprice. 2002. Libris9194375 
• Il trovatore. Placido Domingo, Sherrill Milnes, Fiorenza Cossotto, Leontyne Price. New Philharmonia Orchestra.

  Zubin Mehta, dirigent. RCA (ADD) 74321 39504-2.

  10

  2 CD.^[3]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Gademan, Göran (2015). Operahistoria. Möklinta: Gidlund. Libris17853406. ISBN 9789178449293 
• Musiklexikon : toner inom mening samt foto  : alfabetiskt uppställd tillsammans omkring tvåtusen illustrationer ([Ny, aktualiserad, utg.]).

  Göteborg: Kulturhistoriska förl. 1982. Libris367546 

• Opera : kompositörer, verk, uttolkare / utgivare András Batta ; lektör Sigrid Neef ; [översättning ifrån tyska: Kjell Waltman] ([Ny utg.]). Köln: Könemann. 2005.
  Trubaduren – krånglig historia och klatschiga melodier

  Libris10110147. ISBN 3-8331-1884-9 

• Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna till radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. sid. [111]-126. Libris1804542 
• Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Röda volymen. Stockholm: Forum. sid. 101-[107].

  Libris8222030 

• Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris7256161. ISBN 91-37-10380-6 
• Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : en lexikon ovan kompositörer, roller samt innehåll inom våra vanligaste operor.
  av Harald Zetterquist Behövs vaccinationer inför resa till Mexico? 2024-10-21 | 15:34

  Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

• Aronsson, Katarina (2005). ”"E viva ancor!"”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 2005/06:22,: sid. 12-15.  Libris10379130
• Krona, Olle (2001). ”Verdi bland busar & barytoner”. MD : Musikdramatik 2001:4,: sid. [22]-29.

  ISSN 0283-5754. ISSN0283-5754 ISSN 0283-5754.  Libris8428076

• Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor samt operetter. Bd 1. Uddevalla: gud, Björkman & Ericson. sid. [485]-500. Libris420180